lördag 18 april 2009

För en tid som bara går och aldrig kommer igen,

Jag kommer ihåg när vi låg i din säng sen barnsben i din lilla lilla lägenhet på Bredmansgatan. I den sängen kunde vi ligga i timmar och dagar och bara titta varandra i ögonen och kyssas med fuktiga läppar. Det blev höst, det blev vinter, det blev vår. Och jag har aldrig varit lyckligare. Vi gick till lilla Konsum. Du hade en kylväska som kyl. Vi hade varandra och det var allt som behövdes. Jag saknar de där dagarna så innerligt. Det var en tid som aldrig kommer igen. När vi inte ens fyllt tjugo. När ditt hår var blondt. När världen låg framför våra fötter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar